När jag kom ut som transman kändes det som om jag äntligen hade hittat hem. Men trots att alla mina vänner och arbetskamrater stöttade mig, så kände jag mig ändå ensam på något vis. Jag kände inga andra transpersoner, och visste inte heller hur eller var jag skulle kunna lära känna några. Visst fanns det grupper på Facebook, där man kunde få svar på i stort sett alla sina frågor, men jag saknade det att kunna träffa folk i verkligheten.
Sommaren 2018 tog, min numera mycket goda vän, Johanna initiativ till en brunch i RFSL Värmlands lokaler, för att se om det fanns intresse för att starta en lokalgrupp inom Transammans här i Värmland. Det blev uppstarten för Transammans Värmland, som numera är en del av Transammans Mitt, och sedan dess har jag varit engagerad i Transammans på olika sätt. I Värmland har vi arrangerat regelbundna träffar i stort sett en gång i månaden, och det har varit allt från fikaträffar till picknick med spel. Under det senaste året har vi också hyrt en simhall vid ett par tillfällen, vilket har varit väldigt populärt. För mig är träffarna en trygg mötesplats där vi skapar en fin gemenskap tillsammans. Att ge lite av min egen tid till något som är meningsfullt både för andra och mig själv känns som väl investerad tid.
Mina starkaste Transammansminnen har jag från de åren då Jacko, Johanna och jag planerade transkollon för barn. Det var otroligt fint att se hur barnen blommade ut, och att alla – både ledare, närstående och barn – gjorde sitt bästa för att alla skulle få en fin och minnesvärd helg.
Framöver hoppas jag att fler får lust att engagera sig i Transammans på olika sätt. På många platser behövs det fler aktivitetsledare som kan vara med och planera och hålla i aktiviteter, så att fler får vara med i Transammans gemenskap.
Transammans är vi starka!
/ Jonas Arvidsson, nyvald ordförande i Transammans Mitt