Hej mitt namn är Aaron, det brukade vara Sam, och innan det mitt födelsenamn Emma. Jag har valt att byta namn till Aaron för att det inte är könsneutralt. För det verkar som vad jag än gör för att se ut och uppträda mer ”manligt” så blir jag felkönad.
Jag kom ut som transkille 2015 när jag var närmare 17 år. Efter att ha gått och funderat, hatat mej själv, skämts, i ca 2 år. Innan dess hade jag aldrig fattat att jag verkligen var kille, visste att jag var annorlunda än dom andra tjejerna. Men när jag väl hörde om att transmän existerar så var det som att glödlampa tändes över mitt huvud.
Nu sprids det information från media som får människor på internet och i min omgivning att tro att transpersoner bara är psykiskt sjuka, att vi får vård lika snabbt som vi ber om det, att detta inte är något vi funderat över långt tid innan vi kommer ut. Jag blir ledsen när jag ser hur det pratas om transpersoner på ett negativt sätt. Ja, jag må ha autism, lida av psykiskohälsa, men dessa saker betyder inte att det bara är en fas, att jag bara hittar på.
Ja att genomgå könsbekräftandebehandling är ett stort beslut som kommer påverka resten av mitt liv. Men om jag är säker på att det är rätt för mej efter många år av funderingar, ska jag inte få hjälp då? Det kanske verkar som ett stort beslut för andra, men för mej är det så självklart. Äntligen ska jag få leva som den jag verkligen är. Alla människor tar stora beslut nån gång i livet. Varför ska mitt beslut vara mer problematiskt än alla andra stora beslut?
Jag BEHÖVER det här för att kunna leva vidare. Det är inte något jag har kommit på under en natt. Det är något jag tänkt på i flera år. Och det är MITT beslut att äntligen få vara lycklig.