Jag började min utredning för snart 4 år sedan. Om och om igen har jag svikits av vården. De säger att det är bra att vänta mellan varje möte för att processa vad en pratat om, men jag var redan säker på min identitet innan jag kontaktade transvården. Det tog ett halvår innan första mötet. Det längsta jag väntat på ett möte är 10 månader.
Transvården är till för att hjälpa oss transpersoner så vi kan leva ett bra liv precis som alla andra. Men den här traumatiska upplevelsen har gjort min mentala ohälsa värre. Jag litar inte längre på psykiatrisk vård, speciellt inte socionomer. Har inte fått hormoner eller remiss till kirurg för operation. Får förmodligen vänta minst 6 månader på att träffa läkaren för första gången. För min egen säkerhet så förväntar jag mig ingenting. Innan har jag hoppats och varit exalterad. Men varje gång blir det hoppet krossat. Så jag har inget hopp kvar. Jag orkar snart inte mer.