För fyra månader sedan sa min nioåring till mig, ”Du mamma, jag har funderat ett bra tag nu, och jag tror att jag egentligen är en pojke och jag vill heta Isak och inte Alice.” Så otroligt modigt. Det kom inte som en överraskning, Isak har alltid känts som en pojke, men jag har inte velat sätta någon etikett på det förrän det kom från honom själv. Det går ju att vara en tuff tjej i så kallade ”killkläder”, det går att vara något mitt i mellan kille och tjej. Inget är fel.
Isak har haft kallingar och killkläder i flera år innan det här samtalet. Jag har alltid varit öppen och pratat om att det är viktigt att få vara den en är. Nu ville min Alice vara en Isak. Helt okej. Vi pratade mycket, Isak visade sidor han läst på nätet och tipsade mig om transammans.se. Jag pratade med min syster som jag står nära. Hon jobbar dessutom på bup, så skönt att ha någon som förstår sig på barn och älskar Isak att ventilera med. Isak var väldigt nervös att berätta för sin pappa och hans fru. Vi visste inte hur de skulle reagera. Men efter några veckor med ångest och en period av att vara Isak hos mig och Alice hos pappa så tog han mod till sig.
Det gick bra. De är inte hundra procent på tåget, de vill inte att Isak byter namn hos skatteverket och vill inte att vi påbörjar en transutredning. Men vi hoppas komma dit, allt är fortfarande så nytt. Isak har berättat i skolan för sin klass tillsammans med kuratorn och tjejjouren att han är en kille från och med nu. Han var så modig, svarade på frågor och bemötte sina klasskompisar på ett sådant fint sätt.
Även kompisarna ska ha en eloge för att de tog det så bra. Barn är bra på det sättet. Vi läste boken ”Brorsan är kung” av Jenny Jägerfelt och tipsade även skolan om den. Än så långe har vi mest fått positiva reaktioner från människor runt oss, vänner och släktingar tycker att han är modig. Men det är släkten på Isaks pappas sida vi är nervösa för och de vet inget ännu. Isaks pappa vill berätta i sin takt. De bor inte i samma stad.
Isak och jag hoppas på namnbyte och att få iväg en remiss för könsutredning innan hösten. Vi får se hur det går när vi två skilda föräldrar som vill olika saker ska försöka dra åt ett och samma håll. Men jag hoppas för Isaks skull att det blir åt det håll han vill och mår bra av. Tack för att jag fick berätta Isaks och min historia.