Jag har tre barn i tonåren och det yngsta kom ut som ickebinär för ett par år sedan. Jag vet inte om jag hade det på känn eller om jag bara är nyfiken och intresserad av mig, men några år tidigare hade jag börjat läsa på om transpersoner, deras upplevelser, förutsättningar, liv osv. Så när hen kom ut (ganska ungt, 13års ålder) så kände jag mig ganska trygg i situationen.
Det är klart att man oroar sig en del för vad framtiden ger i form av transhat och fördomar. (Men vem oroar sig inte för sina barns framtid?) Framförallt var jag så oerhört stolt över att ha ett barn som vågade anförtro sig. Och glad över att hen inte kände att hen behövde gå och bära på en massa hemligheter in i vuxen ålder.
Jag förstår en del föräldrars sorg och förvirring, känslan att ens barn inte var den man trodde, men personligen har jag aldrig känt så och är enbart stolt och glad över min unges styrka, integritet, mod, mognad (och klädsmak ). Så till er som läser detta som (ännu) inte har transbarn eller andra transpersoner i eran närhet: Läs på! Förr eller senare kommer en transperson in i erat liv, och är ni pålästa har ni mycket större möjlighet att vara en schysst förälder, fotbollstränare, kusin, lärare, kompis eller vad det nu kan vara!
/stolt förälder