Jag är uppvuxen på 90-talet och början av 00-talet. Det innebär att när jag var tonåring var det först svårt att få reda på något alls om att vara trans, men också att när jag väl fick information fick jag veta att en könskorrigering krävde sterilisering.
Det fanns få saker som jag visst om mig själv på den tiden – men en av dem var att jag ville bli förälder. Dessutom befann jag mig mitt uppe i ett inferno av andra problem framförallt orsakade av min familj. Det fanns knappast någon möjlighet för mig att fundera på vem jag var eller vad jag ville. Snarare kretsade tillvaron kring ett akut behov av trygghet och pengar.
I försvar dök jag ned i min tilldelade könsroll, jag tänkte om jag gör det ordentligt kommer det till slut kännas naturligt. I början av 2010-talet började det dock med att jag i mitt slösurfande kom över ett TED-talk om skillnaden mellan könsuttryck, könsidentitet, biologiskt kön och sexualitet.
Sakta men säkert läste och lyssnade jag på mer information, berättelser och dylikt. Igenkänningsfaktorn blev mer och mer ett faktum. Det är här jag behöver ta upp det yttersta förbjudna; att välja bort att komma ut. För det hade haft för stora konsekvenser för mig och min nya familj. Jag mår bra och min familj mår bra. Ingen har en moralisk skyldighet att komma ut. Det är sorgligt att samhället ser ut som det gör.