Tyvärr är det många transpersoner som mår dåligt, men det är inte att man är transperson som gör att man kan må dåligt. I de flesta fall handlar det om brist på stöd men det kan också påverka att det finns förutfattade meningar och felaktiga föreställningar i samhället.
Det finns mycket omgivningen kan göra för att vara ett bra stöd. Oftast behövs enkla och självklara saker som att visa att man vill försöka göra rätt och att man använder rätt namn och pronomen. En annan sak man kan göra är att skaffa sig kunskap. Här har vi samlat information och det finns också material som du kan ladda hem.
Om din arbetsplats vill ha mer kunskap om trans och hur ni kan arbeta inkluderande, kan ni boka en föreläsning hos oss.
Fri att vara den du är borde vara en självklarhet för alla människor, men långt ifrån alla transpersoner kan leva öppet och så som de vill eller önskar. De tre huvudsakliga skälen att transpersoner inte kan leva i enlighet med sin könsidentitet är generella reaktioner från samhället, rädsla att bli diskriminerad och föräldrars reaktion (SOU 2017:92, Transpersoner i Sverige – Förslag för stärkt ställning och bättre livsvillkor).
Många transpersoner vittnar om hur de blir ifrågasatta i olika sammanhang. Det kan handla om att behöva förklara och försvara sin identitet till en myndighet eller arbetskamrater, eller att ta emot blickar och glåpord i det offentliga rummet.
Miljöer där vi blir bekräftade, kan vara oss själva och slippa bli ifrågasatt skapar trygghet. Ett tryggt rum kan vara ett sammanhang där en viss könstillhörighet eller pronomen inte förutsätts och att allas könsidentitet respekteras. Att inte ifrågasätta en persons könsidentitet är något vi alla kan hjälpas åt att göra!
Det finns en koppling mellan psykisk hälsa och att få sitt självvalda namn och pronomen respekterat.
Det finns samband mellan förbättrad psykisk hälsa och insatser som synliggör och inkluderar transpersoners behov och rättigheter. Synliggörande kan handla om representation, som vilka personer som får ta plats i läroböcker och media. Det kan också handla om hur exempelvis medarbetarenkäten utformas, hur vi tilltalar varandra eller att lyfta fram transinkluderande symboler som flaggor eller pins.